Under dessa somrar hann jag vara med om mycket. Innan jag köpte båten så var mina kunskaper i seglingens konst ganska knappa men under de år jag hade henne så hann jag vara med om en hel del. Bland annat så råkade jag ut i ett riktigt ruskigt oväder sommaren 1987. Det var en eller ett par dagar föra den 14 juli. Att jag kommer ihåg detta beror på att när vi kom fram till Borgholm så firade man Viktoriadagen där. Alltså man hyllade kronprinsessan Viktorias födelsedag.
Jag hade seglat ner till ensam till Västervik lagom till visfestivalen. Väl på plats där så träffade jag en kompis hemifrån Ljungsbro. Han hade åkt ner till Västervik med tåg för att se på Cornelis Vreeswijk som skulle spela på visfestivalen. En spelning som skulle bli den sista som han gjorde där då han avled senare på hösten samma år. Min kompis, Anders, hade egentligen tänkt åka hem igen efter konserten men jag minns att jag erbjöd honom kojplats i båten. På morgonen, som förmodligen snarare var förmiddag, då det antagligen blev ganska sent på natten, så fick vi för oss att segla till Öland och Byxelkrok. En tur som gick bra på alla sätt. Problemen skulle komma senare nästa dag.
Byxelkrok - Borgholm
Vi lämnade Byxelkrok på förmiddagen. Vädret var fint. Om jag minns rätt så var vinden sydvästlig, inte allt för hård, kanske ca 4-6 m/s. Vi seglade tillsammans med ett par från Stockholm som vi hade träffat först i Västervik och sedan när vi kom till Byxelkrok.
Ganska snart efter att vi kommit i väg så började vinden att öka. Men vi seglade på söderut mot Borgholm utmed Ölands västra kust. Vi hade nästan helt hemskotat, bara lite slack i storen. Efter några timmar så blåste det riktigt hårt och i detta läge skulle vi självklart ha revat storen. Det var lättare sagt en gjort då det var en så kallad rullbom på båten. Man skulle upp på däck och fram till masten, släppa på fallet och rulla ner storen på bommen med hjälp av en vev. Det gick bara att göra när det var lugnt och inte som i det läge som vi var i. Det gick nu så höga vågor att det var helt omöjligt att ta sig upp på däck för sådana manövrar. Vågorna slog in över hela båten och vi hade fullt sjå med att hålla rätt kurs.
Vi hade också fullt upp med att hålla båten flytande. Nu slog vågorna in över ruffen och sittbrunnen och vattnet letade sig ner i båten. Allt var genomblött. Alla våra kläder och dynor till kojerna var blöta. För att hålla båten torr fanns det en länspump men den förslog inte mycket så vi öste med en hink som vi fyllde med hjälp av en kastrull.
Våra vänner från Stockholm hade vi tappat bort för länge sedan. Vi fick veta dagen efter att de gått in i en hamn som ligger mitt i mellan Byxelkrok och Borgholm som heter Sandvik. En trevlig liten hamn som jag har varit i senare med andra båtar. Men nu var det inta tal om att försöka gå in någonstans förutom Borgholm. Till saken hör också att vi inte hade något sjökort som sträckte sig så här långt söderut. Det vi hade gick bara till norra delen av Öland. Innan vi lämnade Byxelkrok så tittade jag på ett kort över inloppet i Borgholm så att jag skulle veta hur det såg ut när vi kom fram.
Vi kämpade på timme efter timme med Borgholms slottsruin rätt framför oss i synfältet. Anders öste och jag försökte styra mellan vågorna. Vi frös då vi var blöta och kalla. Anders fick låna regnkläder av mig då han i princip bara hade kläderna på kroppen med sig. Han hade ju bara åkt ner över dan för att se på Cornelis Vreeswijks framträdande i visfestivalen. När vår situation kändes som mörkast och vi frös som mest så började Anders att sjunga för att hålla värmen. Vad han sjöng? ”I min lilla lilla kajuta” så klart.
Jag minns också rädslan i Anders ögon. Han undrade hur det hela skulle sluta. Jag sa att om vi sjunker eller om båten går sönder på något sätt och vi hamnar i vattnet så kommer vi att flyta iland på Öland. Vi hade i alla fall flytvästar på oss. Det som var värst, som jag minns det var inte att jag var rädd för att sjunka på grund av allt vatten i båten. Värst var att jag var rädd för att båten skulle slås i bitar av vågorna. Men den höll.
När vi närmade oss Borgholm blev sjön lite snällare mot oss med det gick fortfarande höga vågor. Storseglet hade spruckit i toppen, i övrigt var vi ganska oskadda men skärrade. Vi lyckades på något sätt få ner seglen och tog oss in i hamnen och la till längst in. Efter att vi hämtat oss en stund så fick vi skramla ihop mynt så att vi kunde köra kläder och överdrag till dynor i hamnens torktumlare. Allt var nämligen dyblött.
Hur mycket blåste det då? Jag vet egentligen inte, men det var en rejäl sommarstorm. Någon sa efteråt att vindstyrkan var uppe i 18 m/s.
Borde vi inte ha hört på sjörapporten innan vi gav oss ut? Självklart, men det gjorde vi inte, vad jag minns. Nu för tiden är jag noga med den saken.
Senare på kvällen när vi kommit lite iordning så kom polisen förbi och kollade in oss. Vi fick höra senare att våra vänner, som vi skulle segla tillsammans med, hade larmat sjöräddningen. De var övertygade om att vi förlist. Sjöräddning hade varit ute och letat men inte hittat oss så de hade bett polisen ta en tur ner till hamnen för att kolla om vi var där. Däremot hade sjöräddning haft fullt upp under dagen med andra som fått problem i ovädret.
Ännu senare på kvällen så kom skepparen i Stockholmsbåten ner till oss i hamnen per bil. Han hade lyckas låna (eller hyra, jag vet inte riktigt) en i Sandvik, där de låg, och åkt ner till Borgholm för att se om vi var där. Till saken hör att vi hade fått låna en walkitalki (eller om det var en VHF) av honom innan vi lämnade Byxelkrok så att vi skulle kunna hålla kontakten. Vi hörde aldrig något från dom trots att de hade ropat hela dagen. Jag minns inte vad felet var, kanske var den inte på eller så hade vi fel kanal.
Nästa dag var det i alla fall strålande sol och en skön sommardag. Ovädret hade dragit bort. Borgholm rustade för att fira kronprinsessan och våra seglande vänner från Stockholm gjorde likadant. De hade nämligen en son som också hade födelsedag denna dag som de skulle fira. Anders och jag strök omkring i stan och försökte repa nytt mod och det gick så bra så nästa dag drog vi iväg hemåt igen.
Nästa vår så sålde jag båten och köpte en segelbåt tillverkad i plast. Den seglade jag i 12 somrar, men lyckades aldrig mer få ett sånt oväder över mig när jag seglade den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar